never let the fear of striking down keep your from playing the game!

Konstigt de där.
När vänner säger en sak till en och sedan gör en helt annan.
Speciellt när det är lite känsliga saker. Hade jag gjort det mot denne person så hade den blivit fly flygandes förbannad på mig.
Men som vanligt förväntas jag vara den accepterande. Som håller allt inom mig och säger att det är lungt, det gör inget. Jag klarar mig.
Varför är det alltid jag som ska vara den, men om jag skulle ta ett sne steg så finns det ingen som säger så till mig. Att det inte gjorde något. Att allt kommer ordna sig. Ingen som lyssnar på när jag vill klaga och skrika av mig. Nä, jag är den som inte förväntas ha några problem eller synpunkter.
Men guess what!?
JAG ÄR FULL AV PROBLEM OCH FRAMFÖR ALLT SYNPUNKTER.
Jag är trött på att inte kunna säga vad jag tycker, trött på att alltid vara den stöttande snälla personen som stället upp i alla lägen.
Men varför lovar då alla att ställa upp för mig om jag skulle falla någon gång, och när jag väl faller så skiter de i det.
Varför är det så?
Kan någon äldre och vis person förklara det för mig?
För jag förstår verkligen inte det!!
Hur ska jag visa för människorna runt omkring mig att jag inte vill vara den stöttande längre, inte om jag inte får något tillbaka.
Jag är inte den jävla perfekta personen som många kanske tror.
Visst några vet.
Och någon av de hoppas jag iallafall hade stått vid min sida om det var min tur.
Men man vet ju aldrig.
Människor kan vara så falska.
Och jag har en stor dragning till falska personer utan att veta om det.
Jag dras till de personer som sedan visar sig vara så sjukt falska.
Varför är det så då? Kan någon förklara det då?

Jag orkar inte vara den längre!

Fattta det!

(med detta betyder inte de att de som verkligen betyder massor för mig, jag hoppas ni vet vilka ni är. Annars får ni fråga! ;) )

Pussar nu ska jag sova in min sömn för två nätter ;)

Jag och älskling !
För nån vecka sen :)