Gårdagens inlägg idag
Varar ärlighet verkligen längst ?
Är det så att ärlighet varar längst eller är det bara en myt? I mina ögon definitivt en myt. Om jag hade varit ärlig mot de jag tycker om mest, då hade våran relation varit annorlunda, om det ens hade funnits en relation över huvud taget?
Jag vill så gärna kunna vara ärlig, men jag vill inte förlora det lilla som finns.
Folk tror att allt är bra, men de har så fel. För bara nu har jag sån ångest så att det känns som om jag ska spy vilken sekund som helst. Hade jag kunnat vara ärlig hade jag kanske inte haft det. Men hade jag varit ärlig å andra sidan kanske jag inte hade haft de få ärliga personerna som faktist finns i mitt liv runt omkring mig. Då får man börja värdera istället. Vilket som är viktigast. Personerna som gör dig glad lite då och då, men som även drar ner dig i botten titt som tätt. Eller att vara ärlig mot dem så att de verkligen hade vetat sanningen om dig.
Jag föredrar idag det första.
Jag hatar verkligen mina humörsvängningar. Innan var jag hur glad som helst, så glad så att folk frågade vad jag gick på. Men det skulle snabbt visa sig gå över i självförakt, självhat, destruktivitet, och självmordstankar att man inte är värd något och att man aldrig kommer att bli älskad igen. Aldrig någonsin känns det som om jag kommer vara glad i ett förhållande igen, vare sig vänskapsförhållande eller kärleksförhållande.
Jag orkar snart inte med dessa svängningarna längre. Men jag vet itne vad jag ska göra åt det heller, eftersom det faktist finns gånger då jag faktiskt vill leva. Men tro mig, den gången är inte nu.
Jag känner mig ful, älcklig, tjock och allt annat som man kan känna mot sin kropp. Även oomtyckt och oälskad till förbannelse. Iprincip alla vänner sviker när man precis tror att det kanske ska bli bra, även jag. Det känns som om jag kommer svika någon snart. Men jag vill inte, vet inte om det är värt det?
Men vad ska jag göra när de två sakerna jag vill ha mest i världen aldrig kommer att hända, never ever in my life! ALDRIG ALDRIG ALDRIG!!!!
Men jag antar att det är sånt jag får leva med. Vissa får bara uppleva lycka en gång i livet. Och jag var nog den människan.
Ångesten dunkar i kroppen på mig fortfarande. Mina ögon är nära tårar.
SNÄLLA KAN INTE NÅGON BARA KOMMA OCH HÅLLA OM MIG INATT!? JAG VET ITNE OM JAG KLARAR DET ANNARS!!!!
gomorron. Jag hoppas verkligen att du fått lite sömn i natt. Du beskriver känslan som min yngsta dotter just nu har. Att inte känna sig som alla andra, att alltid gå med en klump som växer. Jag önskar att jag kunde visa henne att den klumpen kommer så småningom att försvinna. Jag vet för jag har själv varit där när jag var ung. Jag hoppas att du får en fin dag idag. Kram på dig
Hej tjejen!
Usch vad jobbigt du har det nu. :I Men du vet väl att du måste försöka minnas de ljusa dagarna också? Detta är inte för evigt! Lovar.
Ta and om dig, kram Madde!
