never let the fear of striking down keep your from playing the game!

Jag borde få medalj ibland. Eller iaf nu. Jag ställer upp och ställer upp, trots att jag själv bara är någon mm från bristningsgränsen. Och det värsta är att jag vet att det inte kommer vara någon som står där för mig när jag har brustit. Det är det aldrig, jag ställer upp, folk säger att de är klart de ställer upp för mig också. Men när de väl behövs ställas upp, då är ingen där. Alla är borta och jag står ensam, tills jag är ovanför ytan igen och det är dags att ställa upp för någon annan igen. Och missförstå mig inte, jag vill ställa upp för de jag tycker om, absolut. Men jag börjar bli trött på att jag aldrig får något tillbaka. Även om folk säger, jag hade ställt upp om jag själv inte var lite nere. Men vadfan, jag har inte så jävla mkt starkare psyke än vad ni har. Om jag klarar av att ställa upp trots min typ HALVA MILLIMETER, då kan ni väl för fan också ställa upp. För jag vet att ni inte är så nere så att ni är nere under ytan med tankarna att "det kanske vore bättre för världen om jag inte fanns". Jag vet att ni inte är så långt nere. Men jag är snart det, och jag vet att ingen förmodligen kommer ställa upp då. Men jag hade önskat att det faktist var så denna gången, att nått kanske hade ändrats.

Jag vet inte vart jag vill komma. Bara få det sagt. Och fortfarande jag ställer gärna upp till 100% de är inte det, jag vill bara ha så lite så lite tillbaka.

Förövrigt har jag haft en underbar dag igen. Eller ja, vädret och nivåerna kan väl ha förstört lite, men det har definitivt varit en värd dag. <3

Nu ska jag ehm. läsa och sova som vanligt kanske? det kommer ta ett tag men whatever....

Du vet att du älskar mig

XOXO

Mimmi